Stöd eller skuld?

Ibland förstår jag mig inte på människor. Väldigt ofta faktiskt förstår jag mig inte på vissa människor. Hur kan man berätta att någon försökt ta livet av sig och i nästa sekund klaga på att personen är jobbig? Att människan i fråga är uppmärksamhetskåt, skitjobbig och att alla är trötta på personen som försökt ta livet av sig? Att det är en "jävla unge"?

Hur kan man säga så? Inser man inte att det personen behöver är stöd och inte en massa skuld? För skuld, det kan jag lova dig utan att känna personen, det känner han/hon redan.

Stöd. Snälla söta människor i världen ge stöd och inte skuld! Skuld hjälper ingen! Det gör bara allt så fruktansvärt mycket värre.

Ha det bra!

Kramar / Josefin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0