Gud, hur har jag blivit?

Kan inte min verklighet vara som Mia Thermopolis? Hennes verklighet i 'Kär?' (tredje boken i serien) i alla fall? Då hade jag varit världens lyckligaste människa. MEN nu är jag ju inte en karaktär styrd av Meg Cabots fantasi (sadly, för annars hade jag fått my happy ending), så verkligheten ser lite annorlunda ut. Bara lite... Okej då, slutet är väääldigt annorlunda. Och det suger!



Orkar snart inte med mig själv i detta freakade tillståndet. Än så länge är det väl på topp (way too much!!!!!), men det kommer troligtvis komma en dag jag bryter ihop. Puh. Ja. Mina så kallade problem är så små - JAG VET! Men vad fan! I hate this freaking part!

Vet du vad jag tänker göra nu? Nej, inte vad jag borde göra, vilket givetvis är lite läxor (men läxan är till tisdag, så det är rättså lugnt), utan vad jag tänker göra. Skriva. Jag tänker skriva. Vet du varför? Just det - när man skriver kan man styra över karaktärens liv. Man kan skapa lite problem på vägen, men sen fixa så att allt löser sig till sist. Tyvärr funkar det inte likadant med mitt liv.

Ha det bäst !

Kramar / Josse ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0